 |
|
|
 |
|
|
|
 |
Barn och ungdomstiden.
Föddes i Skövde på Trängens sjukhus 1932 av
Karin Gustava Dahlberg, som då var 30 år och ensamstående samt arbetade som ensamjungfru hos en "finare" familj bland stadens socitet.
Under mina första år blev jag omhändertagen av min mormor och morfar Anna och Oskar Dahlberg i Mularp, Åsle
beläget en mil öster om Falköping.
När jag blivit 3 år fick min mor plats som hushållerska hos en änkeman i Skånum Grolanda, en mil söder om Falköping varvid jag fick flytta med.
Där träffade hon en snickare , vid namn Ragnar Johansson, som hon gifte sig med, och vilken sedermera blev far till mina 4 systrar:
Doris, Ingrid, Majbritt och Ragnhild.
Året var 1939 och Ragnar hade svårt att få nåt jobb som snickare, varför
de köpte sig ett litet hemman, (Hassleryd) på fem kor och en häst, ett par grisar och ett tjugotal höns, i Kinneveds socken en mil söder om Falköping.
Där fanns varken el eller rinnande vatten, så allt måste göras med
"handkraft"
Där skulle så småningom mina systrar födas mellan åren 1939 - 1945.
I Kinnarp, som samhället heter, gick jag sedan i 6-årig folkskola.
Efter denna blev det 4-årig realskola i Falköping.
Efter avlagd examen flyttade jag 1951 till Stockholm och började arbeta på Svenska Radiobolaget på Alströmmergatan 12-14 på Kungsholmen.
Där fick jag börja arbeta i en monteringskedja som montör det första året. sedan steg jag i graderna och blev testare och så småningom provare och felsökare på våra TV och radioprodukter.
Mitt konfirmationskort
Om nån undrar, så är det jag som står bakom prällen!
Mitt konfirmationskort
Om nån undrar, så är det jag som står bakom prällen!
Stockholmsåren.
De första åren i Stockholm bodde jag inneboende på tre ställen.
Först ett år i Hökarängen, därefter tre år vid Bromma kyrka och slutligen i Vällingby två år.
Under dessa år hann jag göra lumpen på Svea Livgarde i Sörentorp norr om Ulriksdal 1952-53. Se foto nedan!
Träffa min första fru Birgitta Strömberg fråm Trosa, på ett danshak vid namn Festo på Kungsholmen 1954, och skaffa mig körkort för tung motorcykel 1955.
Motorcykeln var en tysk scooter av märket Googo på 200 ccb (10 hkr), som vi kuskade runt på i Stockholm med omnejd. De flesta resorna gick förstås till Trosa, där Bibbi hade sitt föräldrahem.
1956 fick vi vårt första barn Christer och gifte vi oss.
Året därpå flyttade familjen Strömberg till Södertälje, där svärfar köpt ett tvåvåningshus på Falkvägen 11.
Där fick vi bo i övervåningen.
Därmed kan sägas att mina ungkarlsår i Eken var över.
Högvakt på Kungliga slottets borggårdUnderteknad är nr 4 från vänster.Året är 1952 då Stockholm fyller 700 år.
Högvakt på Kungliga slottets borggårdUnderteknad är nr 4 från vänster.Året är 1952 då Stockholm fyller 700 år.
ÅREN i "TOKSTADEN "Södertälje".
Det var ganska tufft i början med bl.a. resorna till jobbet på Kungsholmen i Stockholm, en sträcka på 3,5 mil.
Sommartid gick väl ann. Då använde jag min scooter, på vilken man satt ganska skyddad för regn och rusk så länge man rullade.
På vintern var det kärvare när kylan satte in. Det gick naturligtsvis tåg, men för att hinna i tid till jobbet på morgonen, fick man gå upp "mitt i natten"så att säga.
Därför bytte jag Googoscootern mot en Googomobil.
Den hade plats för två vuxna och tre barn, och var på 18 hkr.
I den satt man skyddad för regn och blåst och behövde inte frysa om temperaturen höll sig över - 10 gr.
Kruxet var att den krävde bilkörkort. Det blev till att ta körlektioner i stadens bilskola.
PÅ hösten 1957 hade jag mitt körkort,
Samma år den 26 febr, föddes vår dotter Karina.
Under tiden hade en hel del hänt på jobbet:
Den första TV:n av märket Radiola hade konstuerats och började tillverkas i lokalerna på Alströmergatan 12 året 1957.
Från att ha setat i monteringskedjan blev jag flyttad till prov-och felsökningsavdelningen 1958.
Då ekonomin var skral,( ensamförsörjare med två barn) började jag jobba extra på IC-macken ( senare omdöpt till OK) lördagar och söndagar i Södertälje, för att dryga ut kassan. Detta extraknäck skulle så småningom utökas till att omfatta även vissa mackar i Stockholmtrakten, bl.a. macken vid Brommaplan.
1962 hade lokalerna på Kungsholmen blivit för trånga, och företaget besöt sig för en utflytt varvid valet föll på den lilla skostaden Kumla, som led av arbetsbrist sedan de italienska skorna börjat invadera marknaden.
I slutet av februari detta år följde jag med min chef Gunnar Borglund som provningsinstruktör, för att lära upp ett gäng tekniker att prova och felsöka Radiolas produkter.
Efter semestern flyttade jag och familjen till Kumla för gott.
Karina och Krister i slutet på 50-talet
Karina och Krister i slutet på 50-talet
KUMLA på 60-talet.
Efter att ha flyttat in i en tvåa över polishuset på Trädgårdsgatan i slutet av juli, började vårt liv i "skostaden" Kumla.
Från att varit kollektivanställd metallare steg jag nu i graderna och blev tjänsteman och fick titeln kontrollassistent.
Det blev en snärjig tid med konstruktioner,som inte fungerade, och ny samt oerfaren personal.
Efter ett par år gjordes ett byte med Aga i Gävle.
De tog över vår rundradio- och Tv- tillverkning, mot att vi "SRA",
tog över deras kommunikationsradiotillverkning.
I febr 1965 föddes vårt tredje barn Mikael.och vi hade hunnit flytta till en
trea på Kvarngatan 19. Christer & Karina hade då redan gått i Fylsta skola ett par år.
Efter att ha gått en M.T.M. kurs i företagets regi, fick jag smak för ytterligare studier, och började läsa på Ö.S.T.A ( Örebro Stads Tekniska Aftonskola) till ingenjör.
Efter fem års studier, fyra kvällar i veckan, tog jag min examen 1973.
Efter examen blev jag befodrad till beredningsingenjör, vilket innebar intressantare uppgifter, såsom kontakter med utvecklingsavdelningar på huvudfabriken i Kista samt en bättre lön.
Jag själv, som provningsassistent på Drottninggatan 4 i mitten av 60-talet. Lägg märke till alla TV-chassien, som står uppradade i väntan på provning! 
Jag själv, som provningsassistent på Drottninggatan 4 i mitten av 60-talet. Lägg märke till alla TV-chassien, som står uppradade i väntan på provning!
Kumla på 70-talet
på 70-talet flyttades tillverkningen från Drottninggatan 4 och ett par andra ställen i Kumla till nybyggda lokaler på Montörgatan 2.
Det var skönt att ha allt under ett tak.
Mönsterkortstillverkning, som varit inhyst på Magasinsgatan flyttades samtidigt till BOB´s gamla lokaler på V.Drottninggatan och bildade ett eget bolag.
Nu hade mobiltelefontillverkningen kommit igång på allvar.
Den var i första hand konstruerad för montering i bilar och bussar, men en
variant fanns också för att användas på fritiden.
Den var monterad i en bärväska och drevs av blybatterier, som bl.a. kunde kopplas till bilens cigarretttändaruttag för uppladdning.
Pararellt tillverkades också marina enheter: ME 60. för fritidsbåtar. Den byggde på den landmobila konstruktionen C400- och C500-serien.
Under tiden hade statsmakterna beslutat att ta fram ett nytt analogt telefonnät kallat NMT. = Nordisk Mobil Telefon.
I mitten på 70-talet gick min styvfar Ragnar Johansson bort efter en tids sjukdom, och i samma veva skildes jag från min maka Birgitta.
Träffade omedelbart en ny livskamrat på jobbet; Ulla-Britt Boström.
Bodde några år i en trea på Kvarngatan tills vi
1979 köpte ett nyckelfärdigt hus i förorten Sannahed, belägen fem km söder om Kumla. Se fotot här nedanför!
Vår hus på Fältgatan 17 i Sannahed
29 år senare.
Vår hus på Fältgatan 17 i Sannahed
29 år senare.
Kumla på 80-talet.
Mobiltelefonin hade nu kommit in en andra andning.
En ny telefon med beteckningen C600, vilken skulle vara anpassad till det nya publika systemet Nordisk Mobiltelefon = NMT, togs fram medelst ett samarbete
mellan SRA = Ericsson Communication System och det statliga Televerket.
Detta innebar ett mycket intressant arbete för mig, där jag fick vara kontakten mellan produktionen i Kumla och konstruktionen i Gävle och Kista.
Förutom mobila enheter skulle i vevan även fasta stationer tas fram. Den fick beteckningen F600.
Arbetet innebar bl.a ett antal resor mellan Kumla och Gävle samt Kista i veckan med ett hårt pressat tidsschema.
Både prototyp- och nollserier skulle tas fram med fungerande verktyg och arbetsplatser.
Privat hände en hel del i början på 80-talet;
Min biologiske far; Linnar Lindqvist gick bort 1981 och jag träffade min halvsyster Marianne och hennes familj för första gången ett år senare.
Hon hade inte en aning om att jag fanns, vilket blev en chock för henne vid bouppteckningen efter vår fars död.
Efter en liten arvstvist blev vi de bästa vänner och gjorde flera utlandsresor tillsammans, den första till Rhodos på hösten 1982.
Min syster och svåger Marianne och Stig Hallberg på Lindos Acropolis vid vår Rhodosresa hösten 1982.
Min syster och svåger Marianne och Stig Hallberg på Lindos Acropolis vid vår Rhodosresa hösten 1982.
Familjeförhållanden på 80-talet
Den 31 juli 1981 blev jag farfar för första gången, när min äldsta son Christer fick tvillingarna Anne-Sophie och Anne-Charlottet.
Tre år tidigare hade jag blivit morfar, när min dotter Karina födde sin dotter Camilla.
Nu började barnbarnen komma i en jämn ström.
1983 var det dags igen för Karina, som fick en grabb vid namn Daniel.
Två år senare var det dags för Christer och Gisela när Eva-Marie föddes.
Nu skulle det dröja ytterligare fem år, innan nästa barnbarn dök upp.
Då var det dags för min yngsta son Mikael att bli pappa när Joakim kom till världen. Året var 1990.
Under denna tioårsperiod hann vi dessutom vara med på tre bröllop.
Christer och Giselas 1983, vårt eget 1985, samt Mikael och Ann-Catrins 1990.
Stolt farfar på BB med en nyfödd Joakim i famnen den 23 dec 1990.
Stolt farfar på BB med en nyfödd Joakim i famnen den 23 dec 1990.
90 - TALETS KUMLA.
I samband med att en ny generation mobitelefoner skulle släppas, gjordes stora omorganisationer på jobbet .
Detta medförde att många av de intressanta arbetsuppgifter jag hade försvann.
De nya kom mest att handla om tids- och prissättningar. Något, som inte låg för mig.
När därför ett erbjudande om avtalspension,
p.g.av övertalighet dök upp 1991,
passade jag liksom ytterligare ett 25-tal andra tjästemän på att utnyttja detta.
Efter 41 år 2 mån. och 12 dagars anställning stegade jag ut från Ericsson och började mitt nya liv som avtalspensionär. Något som jag aldrig har ångrat.
Under tiden hade jag hunnit bli farfar för femte gången.
Den 5 mars 1993 fick nämnligen min son Mikael en dotter, som fick namnet Caroline.
CAROLINE I TIO-ÅRSÅLDERN.
KORTET TAGET I SAMBAND MED DANIELS FÖDELSEDAGSFEST PÅ FÄLTGATAN 11 NÄR HAN FYLLDE 20 ÅR.
CAROLINE I TIO-ÅRSÅLDERN.
KORTET TAGET I SAMBAND MED DANIELS FÖDELSEDAGSFEST PÅ FÄLTGATAN 11 NÄR HAN FYLLDE 20 ÅR.
|
|
|
|
|
|
|